Kärnvirkets kvalité varierar med flera faktorer bl.a:

1. Mängden kärnved/spintved
2. Långsamtväxt , årsringarna berättar, täta årsringar = starkare virke
3. Sågningen ur stock , stående årsringar = mest formstabilt virke
4. Gammalt eller nytt kärnvirke , gammalt virke = oftast "stabilare" mindre spänningar
5. Förekomsten av kvist utan växtsamband (svartkvist och mängd/storlek på denna)

6. Övrigt: torkningen & stammens ev. inbyggda spänningar

Vid val av virke är nog första frågan: Vad skall virket användas till?
Det kan var "overkill" att ex. använda klass 1 virke till plank.
Det räcker med "vanlig normalklass" för detta ändamål. Det viktigaste är stor andel kärnved.

Som med allt annat gäller ju pris/prestanda. Skall man lägga ner tid på ex. snickarglädje kan det vara klokt att välja virke med få kvistar och som håller länge. All tiden är ju förspilld om större kvistar ex. trillar ur eller spricker upp under bearbetningen.

Lärk eller kärnfura? Dom är "kusiner" och ganska snarlika. Lärkens fördel är att den alltid har större andel kärnved. Den Sibiriska lärken finns i enorma antal. Sibirien är större än Europa, och lärken växer precis överallt. Kärnfurans fördel är att den i vissa fall är lite stabilare. Lärken har oftare inbyggda spänningar och får då en benägenhet att vrida sig. Ibland håller sig lärken utan att vrida eller kasta. Troligtvis beror det på faktorer som; hur brädan är tagen ur stocken, fanns inbyggda spänningar i stocken, hur har torkningen skett? Just torkningen är känslig för lärken. Ibland får man räkna med att byta ut någon enstaka bräda. Tyvärr vet vi ofta inte svaren på dessa frågor då det är svårt att se på en enskild bräda. De olika momenten sker oftast i ryssland. Undantag finns. Normalt sett är den sibiriska lärken mer tätvuxen jämfört med den europeiska lärken.