Jakten på Ironwood - ett av värdens hårdaste och motståndskraftiga träslag!

Människor har i alla tider haft en dragning till det allra yttersta. Vissa skall mot allt förnuft klättra upp på världens högsta berg (där man knappt kan andas). Andra startar expeditioner och ger sig ut på de mest märkliga upptäcksfärder. Mot detta ser "Jakten på IronWood" ut som en ganska onormal söndagsutflykt.

I en utställning om trä kan man visst visa träbitar av gran, tall, björk mm. Men arbetar man seriöst med "Creme-De-La-Creme" inom träets värld blir det per automatik så att man söker efter det "yttersta". Är man sedan samlare som jag - då blir jakten lätt ett måste.

Bland jordens alla olika träarter finns ett mindre antal extremt kompakta och därmed mycket tunga träslag. För att tillhöra denna lilla grupp måste densiteten på virket överstiga 1000 kg / kbm. Då sjunker träet i vatten. Vikter under 1000 kg flyter - testa själv! Därefter har Moder Jord begåvat vissa träslag med en naturlig impregnerande olja. Virket blir då än mer motståndskraftig mot väder och vind. Trots detta äter termiterna i de tropiska länderna upp nästan allt virke. Självklart äter de "vanligt trä" precis som vi äter Ahlgrens Bilar och hårda träslag håller längre. Men dom blir uppätna, träslag som ex teak är ingen match för termiterna. Under mina resor i Indonesiens ö-värld har jag ofta hört talas om Ironwood. Det enda träslag som termiterna inte kan äta upp. Nyfikenhet ,mitt arbete och min samlargen är bakgrunden till "Jakten på Ironwood"

Flera av mina vänner på ön Lombok (öster om bali) i Indonesien arbetar eller känner folk som arbetar inom trävaruindustrin. Det naturliga blev att fråga dem via sms i december 2008 från sverige. Vad finner jag IronWood - can you get it for me? Not for buisness, only as sample for my showroom in sweden. Svaren från de flesta var ibörjan - We try , boss! Sedan rådde en lång tystnad och i Jan/feb när jag skruvade i frågan fick jag höra: OHH, big problem boss! Only in Kalimantan (Borneos regnskogar). OK - då får jag väl åka ner och ordna det själv - allt går att ordna. Men det måste ske i mars för i April startar min säsong och kunden börjar beställa både trä och tjäroljor.

Jag bokade resan och for iväg i ca 3 veckor mars 2009. Väl på plats kunde jag konstatera att den person som arbetade heltid med trä inte lyckats få tag på någonting. En vän hade fått tag på en stenhård träbit men jag ställer mig frågan om det var/är äkta vara (såg ut och påminde om Irokko från kembala-familjen) Som tur är har jag en gammal vän som är riktigt seriös. Han förstod att hade jag rest över halva jordklotet för en provbit trä så skulle jag inte vara glad att åka hem tomhänt. Vi visste båda att de gamla elstolparna var av Ironwood, just för att det var det starkaste av alla regnskogens trä. Idag görs elstolparna av armerad betong men på lite avlägsna platser är stolparna av trä. Vi fick också klart för oss att Indonesiska Elbolaget har absolut monopol på de gamla stolparna. Bolaget auktioner ut gamla Ironwoodstolpar till svinrika Indoneser/kineser. Kunderna köper och använder stolparna till bärande konstruktioner eller som ren dekoration i sina lyxvillor.

Min vän hade lyckats klura ut att Elbolaget hade en betongstation och uppsamlingsenhet på andra sidan ön. Ett par timmars körning med mororcykel. En eftermiddag gav han sig i väg och kom inte fram förrän det började skymma. Allt var givetvis stängt så första svårigheten var att i mörkret hitta någon som arbetade och hade behörighet att öppna. Efter mycket frågande i närmiljön lyckades min vän komma till ett hus med en "småchef" som hade nyckel. Att försöka få honom att sälja en bit vore inte helt enkelt. Att sälja annans egendom kan innebära sparken. Min vän sa som det var: My boss fly from swedia close to russia only for getting a piece of Ironwood för sience. Min vän förklarade mycket tydligt att jag var "forskare" och saknade just Ironwood i min samling. Min förklarade också att han omöjligt kunde åka tillbaks till sin bergsby utan trät. Han hade lovat att hjälpa mig. Även i det mörkaste stunder finns hopp och människans godhet. Mannen följde med och öppnade portarna till företaget. Inne på området fanns en uppsamlingsplats med gamla stockar - Ironwood-stockar! Fann en spillbit 70 cm och min vän kunde äntligen överlycklig återvända i mörkret på sin lilla motorcykel.

Jag var vid detta tillfälle långt därifrån och sökte via andra spår efter järnträt. Sent på natten fick jag det efterlängtade beskedet via sms "Boss - i got Ironwood" Det är vid tillfällen som detta när tårarna kommer fram och man känner ett rus av glädje - då inser man att man är en seriös samlare.

Några dagar senare kom då min vän och överlämnade den efterlängtade träbiten. Det är ställt utom allt tvivel att detta är vad indonesierna kallar för Ironwood. Nästan svart , stenhårt och flyter självklart inte. Dessutom ser man rundningen på stolpen - ett kvitto att det verkligen varit en stolpe. Och som sagt Elbolaget har alltid haft monopol/ensamrätt till träslaget då tillgången varit mycket begränsad. Växer bara i det inre av Borneos regnskogar. Självklart tar jag avstånd från all handel med "hardwood" från tropikerna. Skövlingen av naturskog har redan fått mycket stora negativa konsekvenser främst erosion vid stora blixtregn och översvämningar som följd.

Den kvällen firade vi med en stor kall öl eller två, jag minns inte allt exakt. Kunde senare mycket nöjd återvända till gamla svedala med en mycket dyr träbit. Men det var ett riktigt äventyr, jag såg massor av andra hårda träslag däribland "hardwood", teak och mahogny. Självklart har jag frågat efter andra namn för Ironwood, än så länge utan framgång. Det måste finnas andra namn framför allt ett latiskt namn, samt vilken grupp den tillhör. Det får jag ta en annan gång. Kanske är den frågan värd en egen resa ;-) Bilder kommer i April.